Kärlek hos tre
Vi var tre. Tre i en fin lägenhet. En lägenhet full av gos, kärlek och mys. Sen stack jag, lämnade en. Sen stack jag igen. Fick lämna ifrån mig en. Nu är jag en. kärlek varje dag, varje dag fick man höra och säga de orden. Idag finns de bara i textform, textform som är så okänsligt. Och jag är säkert inte den enda som skriver dom till de numret. Det gör ont. Jag vill höra dom igen, höra dom orden. Men det är lite svårt när jag inte har det längre. Jag vill inte höra de av någon annan, jag vill höra det som förr. Men jag klantade till mig. Impulsiva jag, tog allt med med en klackspark, trodde att allt skulle ordna sig av sig självt men jag tänkte inte längre än vad näsan räcker.
Jag gillar mitt liv. Jag har jättekul men jag vill ha armarna runt mig om kvällen. Om natten och om dagen. Burra in ansiktet skuldrorna och känna doften. Doften av tre år som aldrig kommer lämna min nos! ♥
Tårarna rinner ikväll. Nej det gör dom inte alls. Dom sprutar. Och näsan rinner. Tankarna skenar iväg och den där "textformen" flödar. Jag försöker förklara mig men de rätta orden sätts inte rätt och meningen förstörs lite grann.
Men jag gillade det iaf. När vi var tre. Jag förstod bara inte då vad som skulle hända, hur allt skulle ändras..
tänk om man skulle kunna visa lite tacksamhet någon gång. Tacksamhet för sin största trygghet..
Återkommer med positiv i morgon. Måste bara rensa ur mig de värsta ikväll.
