Söndagsmorgon

Hanna och jag åkte till affären igårkväll. Hanna köpte en chipspåse, en mjölkchoklad och en cola. Jag köpte två avocados. Ja försökte va stark och stå emot men fan heller va dålig självdiciplin ja har! Tog tre chokladrutor och tre klunkar cola! Getpung!

Idag blir det tung cykling till jobbet bara för de! Åsså ska ja försöka få låna Hannas bil så ja kan åka och springa! En aning ångest över vad ja åt igår. Dessutom två baguetter på uppercrust och sen en daimstrut! Fyfan, idag ska jag plågas, till att börja med ska jag sitta längst in i planet och kasta som aldrig förr!



Tog i för hårt. död. men glad!

Bestämde mig i måndags att jag skulle börja nytt liv. Sen dess har jag maxat mig själv på spåret alla dagar utom en och det känns! Kroppen är urpumpad och sliten och det känns som om jag inte vart ledig på tre veckor. Jag vet att jag inte kan gå ut så hårt i början, jag vet att ja kommer att tröttna fort om jag fortsätter så men just nu är jag så himla peppad på dethär och jag har gett mig själva den på att nu jävlar ska ja fixa det efter alla halvdans försök att gå ner i vikt. Så jag funderar faktiskt på en powerwalk sen när det har blivit lite kyligare ute ;)



Var ju även peppad (och hade planerat) att jag skulle gå och få mig ett gymkort på Elexia här i Jesheim. Men min utbetalda lön bestod av betydligt mycke mindre tusenlappar än vad jag hade väntat mig så det får bli nästa månad tyvärr. Tills dess får jag styrka lite här hemma. Bra början kanske? Men jag är så himla sugen på att gå på ett gym igen! Få höra musiken dåna bland svettiga, glada människor, doften av träning och att alla är där av samma anledning. Man har lixom nånting gemensamt med alla som är där! Oj, vad djup man blev helt plötsligt. Kommer jag få tillbaka min träningsmani som jag hade för nått årsen nu igen tro ??


Känns som om livet börjar ordna upp sig, jag har kommit tillbaka på fötter igen. Har fått tillbaka levnadslusten och glädjen har börjat sprida sig i kroppen. Även om nån inte vill ha något med mig att göra och jag kan inte göra något åt det mer än att be om ursäkt (för vad vet ja inte) så känns de som det ordnar sig. Kanske tack vare att de skiljer ca 30 mil mellan oss, vi träffas inte, kanske tack vare mina stöttande rumskompisar och vänner, kanske tack vare mina underbara arbetskamerater som alltid får en att skratta, kanske tack vare att man får känna sig uppskattad ibland vilket ja nog inte gjort på ett tag. På något håll.  Att nån är glad för att just jag är jag! Ja, de ordnar sig♥





Nya livet kunde börja bättre

Jag sprang ju i måndags, jätteimponerad av mig själv som lyckades springa de tre km utan att stanna en enda gång. Har aldrig klarat det men de gjorde jag! Jättestolt! Sen sätter min dåliga karaktär igång när Nicklas och Tuwa kommer och man blir bjuden på McDonalds och Burger King, vitlöksbröd, öl och hej å hå!

Fick en aning panik förut när de hade åkt hem så jag tog med mig Fia till löpspåret (hon satt i bilen och höll på med telefon medan ja sprang skiten ur mig själv!) När jag kom tillbaka var hon imponerad av mig. "vafan? Redan? Det där tog ju 10 minuter bara, max en kvart!!" Mäkta stolt jag! Hinkade i mig vatten medans svetten vällde ut ur ansiktsporerna. Och det kändes så skönt! Att jag klarar dethär! Körde lite styrka när vi kom hem och hoppade in i duschen. Ikväll blir det räkor till en öm kropp och tidigt sov för i morgon gäller jobb 07:00!

Tänkte bara berätta att ja är så jävla duktig och bevis på de, var mycke svettigare än de såg ut!! ;)
Ha en bra kväll allesammans!



livet som de ser ut

Åh de va så längesen ja skrev. Och så mycket som har hänt.
Jag och Erik bröt. Om jag ska bo i Norge, han i Sverige, jag jobbar jämt och åker inte hem mer än varannan månad, vi litar inte riktigt på varandra - de funkar inte. Det säger väl sig själv. Väldigt tråkigt men de va tvunget att bli så.
Alltså är de mycket förändringar. Jag är van att alltid ha någon som älskar mig vid min sida och nu är det inte det. Jag har smått panik, men försöker göra de bästa av situationen. Jobba, hålla mig sysselsatt och inte tänka.
Det blir heller inget Australien, jag har för mycket skulder och kommer inte kunna tjäna ihop 50 papp tills november så detta får vänta tills nästa år. Det innebär att ja kommer stanna här i norge tills dess.. Vilket inte gör mig något i nuläget. Bara jag får hit min underbara lilla tjej! ♥
Och ikväll har jag bestämt mig för nytt liv. Ingen vardagsöl, bara på helger och utgång. Mindre godsaker och i morgon ska jag faktiskt damma av mina träningskläder och ge mig ut i spåret! Jag ska ta fram mina styrketräningshandskar och hänga mig i grenar och brädor och ska köra totalt slut på mig själv! Sen när jag får (min första) lön på onsdag ska jag nog se till att dra till träningsstället här i Jessheim och skaffa mig ett kort! Nu jävlar!! :D
Mina problem är dock inte ett drit när man tänker på vad som hände här i Norge i fredags, det är fruktansvärt och hela Norge är i sorg. På jobbet springer det poliser med skottvästar, visir och maskingevär och det känns inte säkert någonstans nu.



Åh vad jag saknar min älskling! Letar efter nytt hus hela tiden så jag kan få ta hit henne!

Nä, dags att sova ås ja har energi i morgon, de lär ju behövas! :)

RSS 2.0