jag erkänner

En kvällsprommis på en timma och 20 minuter avklarad med min bus.. Svinaktigt kallt, det bet i rumpa och lår och Bella fick is i skägget.. Men skönt nu efteråt, mars i säng så jag inte går och snaskar i kylskåpet.. 
 
 
Herr Winnerbäck och Fröken Horn fick göra mig sällskap på turen. Jag vet att jag väljer det själv men dom två får mig att tänka. Bra ibland, mindre bra andra gånger. Mindre bra denna gång. Behöver inget mer tänkande. Jag saknar en hel del. Vet inte riktigt vad som saknas. Sitter i Mogreina och suktar liksom. Lite stadga kanske? Lite styrsel över mig själv. Lite diciplin

Jag har problem, det erkänner jag. Hallå, det vet jag. (Och jag vill så gärna skriva mer om det! Känslor, tankar osv. Men inte här) Men jag säger inte att jag har en sjukdom, inte förrän en läkare har tittat på mig. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte låta någon läkare se på mig heller (Hej jag heter emma, jag tror på "ensam är stark") Idiotiska beteende men jag tänker inte bli någon patient i detta. Jag klarar av det själv. Än hur långt det går, än hur lång tid det tar.
 
Men en kram till Nicklas som vet det mesta, fattar, stöttar och pratar. Att så lite kan göra så mycket. 
 
 
Detta är väl den egentliga orsaken till mindre bloggande. så tro inte att jag bara har lagt ner allt. jag jobbar på det. 
 

Som nu, ligger i sängen före tolv för att vara pigg i morgon då det är full push på gymet före jobb. =)
Smoothien är laddad. Likaså tonfiskröran. Hejhopp gonatt-snopp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0